Mörkret som skingrades

Mars i det här landet. Det var faktiskt en rätt värdelös månad. Kanske berodde det på vädret, kanske på mörkret, kanske på isoleringen inomhus. Jag vet inte. Men vi släpper det för att inte hamna på fel sida av galenskapen.

Men vi har fått se vårt dansande norrsken några av de kvällarna då mörkret fortfarande legat kvar och molnen tillfälligt vikt åt sidan.

Nåja, april har hittills bjudit på ganska bra väder. Stormarna har avtagit, mörkret har skringrats och solen har stigit upp. Själva idén med att åka till Island har ju hela tiden varit, förutom att träffa vänner och släkt, att få chansen att se landet och åka på utflykter. Vi älskar utflykter! Lilla J brukar be om att vi ska cykla, gå eller åka bil åt okända håll för att helt enkelt se var vi hamnar och jag tycker det är genialt.

Men med vädret som varit har vi väldigt ofta blivit isolerade hemma i lägenheten eller hemma hos andra och det har slutit lite på åtminstone min mentala hälsa. Jag vill verkligen inte gnälla eller låta som om jag är missnöjd med att vi åkt hit. Men jag antar att det är okej att känns sig lite sämre ibland. Mest har jag tvivlat för Lilla Js skull. Ett tag i februari och mars var han ledsen när jag hämtade honom från skolan eftersom han upplevde att han inte hade några kompisar och att han var mycket själv. Som mamma är det extremt hjärtskärande att stå bredvid vid sådana tillfällen! Lilla J är enormt social och har mängder med vänner där hemma i Sverige. Det knackar konstant på dörren och vännerna kommer och hälsar på. Naturligtvis är det inte på samma sätt här, men ett tag var det tufft. Jag har pratat om det en del i den här intervjun (på isländska men fungerar bra att läsa med hjälp av google translate). Lilla J är väldigt nöjd över att vara lite känd på Island!

Nu har han varit på sitt första isländska kompiskalas och landat lite bättre. Jag är seriöst så imponerad av den lilla människan och hans förmåga att anpassa sig och att alltid se det positiva med livet. ❤