När det börjar någonstans

Fjällen häver sigBildar trekanter för sigMot himlen, för oss Gatan leder nerMot hav, bubbligt av vindenMellan hus av plåt Handen om min handRösten som säger; wow duDet här är väldigt Men jag hör nog knapptNär gick jag och kysstes sistPå en gata här? Känner all värmenDin och min när vi möttesNär du tog min hand

Helgen som gick

Förra helgen var vi i det fantastiska området Þórsmörk, ett par timmar ifrån Reykjavik. Där vandrade vi, bodde i stugor, grillade och lekte med kompisar i olika storlekar och ålder. Två nätter sov vi i sovsäckar på britsar, femton personer i samma rum, åt havregrynsgröt till frukost och saker som att lätta att bära till

En haiku blir väl aldrig gammal

Till pappans hemmaDit åkte vi tillsammansFör att leta spår Men spår efter vad?Vi visste inte, först senVi landade rätt Längs med veckornaDök det upp på rad, ett, tvåTre, fyra, sjutti Sjutti spår att seHundra steg att följa iTa min hand, vi går Vi hittade spårEn farmor, en farfar ochEn farbror med barn Och annat, så

I väntan på

Ja men hej på er! Det händer mycket här på Island, men inte så mycket på bloggen. Det kommer! Jag har tänkt skriva om påsken och söngvakeppnin (melodifestivalen) och utflykter, men det har jag uppenbarligen inte gjort. Och medan vi väntar på det så får ni hålla till godo med två filmer från påsk och

Mörkret som skingrades

Mars i det här landet. Det var faktiskt en rätt värdelös månad. Kanske berodde det på vädret, kanske på mörkret, kanske på isoleringen inomhus. Jag vet inte. Men vi släpper det för att inte hamna på fel sida av galenskapen. Nåja, april har hittills bjudit på ganska bra väder. Stormarna har avtagit, mörkret har skringrats

Ett jättelångt inlägg om namn

Jag tänkte att vi skulle prata lite om isländska namn, som ju är en hel vetenskap. Eller i alla fall ett väldigt diskuterat och specifikt ämne. Jag tror att de flesta vet att när ett barn föds här får det efternamn efter sin pappas förnamn. I vissa fall kan man också få mammans förnamn som

Feber och pirater

Men gud, hur lång är denna vintern? Så tänker jag i princip varje dag när jag kliver ut genom vår ytterdörr, upp på den snödriva som bildats som en evighetslång tröskel på vägen mot soptunnorna. Överallt ligger det snö! Överallt är det sjöar av tö man måste vada igenom. Överallt blåser det stormur. Men idag

En vinter en vinter en vinter

I helgen som gick var det första gången sedan vi kom hit som jag kände en liten del hemlängtan. Jag är förvånad över att det tagit så lång tid, samtidigt som jag är förvånad över att jag alls kände det. Det är svårt att förklara, men jag är rätt bra på att liksom skärma av

Vi provar ruttna äckliga saker

På Island firas Þorrablót (Þ uttalas th), en högtid med början i januari där man äter gamla, ruttna och sura djur. Helst sådana delar på djuren som man aldrig annars väljer från menyn; som ansikten, pungar och tungor. Förr la bonden på gården bland annat inälvor och kött som blev över från djuren i en

Du och jag

Jag börjar kanske ändå landa någonstans i att detta äventyr inte bara var en hastig nyck från en mamma som aldrig kan sitta stilla, i alla fall mentalt. Det är så klart för tidigt att avgöra och jag vet att det kommer att gå både upp och ner under vår tid här. Men än så