När det börjar någonstans

Fjällen häver sig
Bildar trekanter för sig
Mot himlen, för oss

Gatan leder ner
Mot hav, bubbligt av vinden
Mellan hus av plåt

Handen om min hand
Rösten som säger; wow du
Det här är väldigt

Men jag hör nog knappt
När gick jag och kysstes sist
På en gata här?

Känner all värmen
Din och min när vi möttes
När du tog min hand

Det gjorde du bra
Pirret i min mage sov
Det vaknade snabbt!

En mobil ringer
Vem bryr sig om att svara
Inte jag och du

Min hand i din hand
Hand i mitt hår, på kinden
Fingrar som smeker

Kvällen gick för fort
Varför gör den det ibland?
Tiden är lurig

Tiden tar och ger
Vi är inte överens
Om vad att ge är

Jag har många nu
Att vilja stanna kvar i
Men dras till nya

Vi delar ett skratt
En andning i halsgropen
En kram i solen

Vi delar en kväll
I princip ett perfekt nu
Som försvinner bort

Tiden är lurig
Tar bort nu och ger mig sen
Men tar inte dig

Du och jag blir nu
Är det då meningen att
Ansvaret är vårt

Ta min hand igen
Så skapar vi vårt nu
Det är vi bra på

Att måla i nuet är fint tycker jag. kanske fortsätter jag med det när vi kommer hem igen.