En haiku blir väl aldrig gammal

Till pappans hemma
Dit åkte vi tillsammans
För att leta spår

Men spår efter vad?
Vi visste inte, först sen
Vi landade rätt

Längs med veckorna
Dök det upp på rad, ett, två
Tre, fyra, sjutti

Sjutti spår att se
Hundra steg att följa i
Ta min hand, vi går

Vi hittade spår
En farmor, en farfar och
En farbror med barn

Och annat, så stort
Visste inte, inget alls
Var på äventyr

Vi hittade språk
Pappans språk som var svårt först
Att tala, förstå

Men på något sätt
Förstod vi, anammade
Ja, på något sätt

Titta, en vulkan
Sa vi till varandra – där
Och pekade bort

Det ryker från berg
Luktar om vatten och jord
Usch, säger vi glatt

Vadar i älven
Smyger bakom vattenfall
Klappar liten häst

Det sägs att något
Bor i marken, stenarna
I landets hålor

Det bor känslor här
Överallt – men annat med?
Ja minsann, och dar

Vi letade mer
Hittade livet i allt
I mossan, i vännerna

Vi sa att er, oss
Vi släpper er aldrig mer
Nu är landet vårt

Vårt och ert, ihop
Hittade spår och nedslag
Självklarheterna

Plockar med oss allt
Stenar hem, hjärtan intill
Försiktigt packat

Vill packa upp, och
Inte packa upp, vill mer
Vill allt om igen

Och midnattssolen
Den lyser upp världen nu
Det blir aldrig mörkt